norfolk terrierMan beräknar att det runt sekelskiftet 1800 -1900 talet uppkom små röda terrierhundar nordost i England. Dessa terrier, som var en korsning av flera olika raser, blev en mycket populär sällskapshund och gårdshund. De var bland annat mycket smarta, snabba och fulla med energi. Det var först 1932 som den engelska kennelklubben godkände rasen terrier under namnet norwichterrier och vidare 1964 delades rasen in i två kategorier. Dels norwichterriern som har upprättstående öron och dels Norfolk terriern med hängöron. Idag skiljer sig dessa raser åt ganska mycket både vad gäller utseende och deras beteende samt i temperamentet. Inom rasen finns det inga kända rasbundna sjukdomar. I Sverige registrerades en Norfolk terrier för första gången år 1964 och det är idag en relativt populär hund och man beräknar att cirka 100-200 nyregistreringar genomförs varje år.

Norfolk terrierns egenskaper och temperament

Hundrasen används idag främst som sällskapshund och beskrivs som en social ras som älskar människor. Det är en mycket orädd och vänlig hund full av energi. Den är dock oftast lugn inomhus. Eftersom den dock behöver aktivering ser man ofta Norfolk terriern inom exempelvis agility och tävlingslydnad då den gärna samarbetar med sin husse.

Norfolk terrier har ett intressant utseende

En Norfolk terrier är inte så stor utan faktiskt en av de minsta inom terriergruppen, men har en ganska så kompakt kroppsbyggnad med en kraftig kort rygg. Dess vikt varierar mellan 5-7 kg och mankhöjden skall vara runt 25 cm. Öronen skall vara nerhängande, men då dess arv även har uppstående öron förekommer så kallade rosett eller vippöron. Pälsen skall ha en nyans av rött, black and tan, vete eller grizzle men den röda färgen är den främsta förekommande. Vissa hundar har även vita fläckar. Är man hundägare till en Norfolk terrier är det viktigt att pälsen trimmas minst två gånger per år med puts däremellan.